Auditions

The orchestra rehearses on Wednesdays, and on Tuesdays there are rehearsals for each individual section with recurring musicians from orchestras such as the Royal Stockholm Philharmonic Orchestra and the Swedish Radio Symphony Orchestra. Kungliga Akademiska kapellet also offers scholarships for individual private lessons and the possibility to join the orchestra on tours abroad. 

Contact Hans Forsberg for questions regarding auditions.

hans.forsberg@musik.uu.se

070-425 00 79

Françoise Thinat minns Henri Dutilleux (1916-2013)

Vid soppkonserten på Musicum i september spelade pianisten Anna Brolin fransk musik tillsammans med oboisten Carl Marttala. Anna har under senare år studerat solistiskt pianospel vid École Normale de Musique de Paris för den franska pianisten Françoise Thinat. Madame Thinat i sin tur studerade under 1950-talet för Geneviève Joy som var gift med kompositören Henri Dutilleux. Akademiska kapellet framförde hans komposition Correspondances vid konserten 22-23 november. Madame Thinat är specialist på fransk pianomusik och är engagerad i flera internationella pianotävlingar. Hon har också intresserat sig för den svenska kompositören Dag Wirén, ett intresse hon demonstrerade vid Wirénseminariet om nämnda kompositör vid Svenska Institutet i Paris våren 2014 där Musicum var medarrangör. Genom Anna Brolins försorg har Musicum fått ta del av Madame Thinats personliga minnen av sina möten med Henri Dutilleux.

Jag sökte 1958 envist in till Pariskonservatoriet, pianisternas Mecka, och min lärare den ”fruktade” madame Jaqueline Evstigneef-Roy skickade mig då till sin bästa elev, den redan då brillianta pianisten Geneviève Joy, för att finslipa min teknik. Det var under ett stormigt arbetspass med Moszkowskis första etyd hemma hos henne som en dörr plötsligt öppnades och en lång, ung man stack ut huvudet och sa: ”Nu räcker det Geneviève…” Jag trodde att mina tappra försök med  Moszkowskis musik hindrade hans inspiration. Vi har senare ofta skrattat åt den här episoden när jag fick tillfälle att träffa Geneviève under mer avslappade former under min studietid vid konservatoriet. Då var hon alltid så vänlig och förstående.

Vid min första konsert i Salle Cortot 1958, som jag uppmuntrats till av Freddy Goldbeck, stod Dutilleux´ vackra sonat på programmet.  Sonaten var då relativt nyskriven, och jag hade bett om ett möte med kompositören, som då började bli mycket berömd och uppskattad.  Jag fick en synnerligen givande lektion av en försynt och samtidigt sträng lärare.  Jag hade faktiskt föreställt mig en mer storslagen tolkning av sonaten, högtidlig och full av Beethovenvärdighet då han avbröt mig efter en sida och sa: ”Françoise, det här är inte rätt tempo.” När ordningen därefter var återställd minns jag särskilt hans instruktion att spela mycket lyhört, särskilt i den vackra andra satsen, som han gett beteckningen Lied.

Under 70-talet fick jag i samband med mina konserter möjlighet att fördjupa sådana här värdefulla relationer mellan kompositör och uttolkare. Inför min inspelning av Paul Dukas’ stora sonat, som Dutilleux värderade mycket högt, skickade han mig ett fantastiskt brev med en lång analys av verket: ”Det har en mycket fast arkitektonisk form, där stil och känsla förenas med en smula högdragenhet och stolthet vilket kännetecknar denna musik.” Stämmer inte den beskrivningen också in på hans egen sonat?  En sådan jämförelse avvisade han ödmjukt men bestämt och lyfte i stället fram sina tre preludier.  Jag har de två första från 1973 i fotokopia.

Han accepterade som en helt naturlig sak ordförandeskapet i Orléans’ internationella pianotävling med stor entusiasm och de engagerade råden från Geneviève och Henri har varit helt avgörande för den verksamheten. Jag har många minnen av glädje och gemenskap, t.ex. kvällen efter den första tävlingens final 1994 då Henri skålade för framgången och tävlingens ”långa liv”!

Vänskapen bestod och vid utställningen på mediateket i Orléans 2006 till minne av den store filosofen Vladimir Jankélévitch överraskade Henri oss, han var då nittio år gammal, med ett besök på vernissagen. Dessförinnan hade han också skrivit en känsloladdad text där han hyllade sin vän filosofen och musikern Jankélévitch: “Redan under mina studieår fängslade han mig med sina arbeten om Ravel, skrifterna om Fauré och de första böckerna om Debussy, och jag förstod snabbt att musiken var en integrerad del i denna stora filosofs universum. När han ställdes inför frågan ’Går det att leva utan filosofin?’ svarade han ’förvisso går det, precis som man kan leva utan musik och utan kärlek, men inte lika bra’. Genom att påminna om de här orden gjorde Henri Dutilleux dem till sina egna. Hela livet levde han med musiken.

Françoise Thinat

Översättning Ingar Gadd